just nu tänker jag ständigt på famtiden, typ när ska jag egentligen betala tillbaka alla äckliga lån och avgifter som jag har, när ska jag få jobbet med  stort J eller kärleken med Stort K. Längtar efter 2 samheten, och du som finns där du befinner dej och där jag ännu inte har hittat dig...

tennismatch i huvudet, tankarna flyger och far, jag är väll inne i en av mina s.k svackor igen, HATAR DET! Börjar med att jg blir allmänt deppig, som går över i att jag får ojämn eller inte alls sömnrutin, tröstäter eller äter inte alls, känner mig almänt däst och tjock fe och ful , och ensam och övergiven; jag mot världen och att inte någon förstår mig. Vill bli sedd känna mig sedd. Men just nu känns det inte så, enkelt förklarart så att folk fattar har 24h /dygn PMS likannde signaler.  om man vill sätta namn på det 

pappa: fan vad jag hatar att du gjorde mig illa, du slog mig med ord och med slag, och att du inte vill inse att du har gjort det och att du för över det som om det skulle göra det till mitt fel!? gÖR MIG BARA MER HATISK!

Mamma: Du stod och såg på och lät honom hållas, vilket jag inte kan förstå, jag skulle aldrig kunna leva med en man som gjorde, gör välj vilket du vill mina barn illa, och skrämmer dem till respekt.

Sara: Fan vad jag hatar dej för det du gjorde mot mig, kom eller kanske kom hem från skolan eller var bara hemma och du gick på mig, lät dit hatiska begär och ilka över dem som gjorde dig illa gå ut över mig, gjorde mig till din lilla boxningspåse,

blev iofs hela familjens boxningspåse när ni inte kan tala ut med varandra om vad saken gäller. Det var bl.a därför jag flyttade, för att jag inte stod ut, det och hur jag inte kunde tycke att ni hanterade saras  problem på ett vettigt, sett, jag skulle nog hanterat det bättre. Man hönsar inte med ett problem, stryker det medhårs eller lotsas inte som om det inte finns, man kan heller inte skylla en människas problem på allt som händer. 

OCh till er andra idioer som mobbade utfrös mig (lärare "klassakmrater och andra personer jag stött på) ; fan för er, det är pga, er jag mår som jag mår, Självkäönsla, självförtroende  och självbild är på botten och får ständigt jobba med  mig själv för att nå till en hyfsat låg nivå, Det är pga. er ag har tillits och misstänksamhet mot människor som kanske kan vara vänliga men som jag inte vågar lita på.

Sofia:  Fan vad jag hatar dig, för dina tankar och tycken om dig (och nej jag är inte personlighetsklyven men har gått hårt emot mig själv, t.ex självsvält, skärt mig trakkat ner mig själv och slått på mig, själv), Detta gör jag fortfarnade för jag har svårt att se hur eller snarare en möjlighet att må bra, vill må bra men undrar i bland om jag kan , är möjlig att hjälpa. Vilket har blivit en rädsla.

dagarna flyter på och jag rör mig eller snarare känner mig som en sengångare, äter inte sover inte lever inte, dessutom ständig smärta i kroppen och knoppen, orkar inte med detta, trötter på att vara trött på eländet.

det behövs så lite för att jag ska säga, eller snarare känna att "BUHU livet suuuger!" gråta ut alt och allt därhän.

mår inte bra och har ont, eller är dt för att jag inte mår bra som jag har ont, vet inte i vilken ände man ska vrida på, iaf sablans knä har pajat igen och jag som vill börja träna rackarns rabarber, deppig! :(

vore kul och veta hur folk upp fattar mig , egenskaper m.m se om mina ögon och andras ögon stämmer överrens eller om det är ngn skillnad.

fattade ett beslut i dag men om det var rätt ,det får tiden utvisa, men just nu, känns det inte så.. otroligt tom i mig, vet inte vart jag ska eller vart jag är på väg. eller ens vad jag ska göra nu, hoppas det ordnar sig.