igår kändes allt frid och fröjd var på ett möte dessutom och det kändes verkligen jättekulatt träffa alla igen, inte ofta vi träffas pga, allas liv som spritter och far åt alla håll. Mitt liv, börjar oxå ta sin väg mot målet, ser inte målet iofs men vet att jag måste fortsätta att kämpa, stick istäv eller vad det heter, har glömt. Nåja idag har det väll känts sådär börja toppen, med att jag ringde ett samtal, Yeay jag, som hatar att ringa samtal av alla det slag. KLara av det alla fall, Klapp på axeln och plus i kanten. För självkänslan iaf. Måst bara nå toppen nu, vill må bra, tänk bara att när du mår som sämst att känna att något i dig själv duger i alla fall. LÄngtar och hoppas att jag kan få känna mig lycklig och välmående. Bara ta mina ushliga tabletter med ett leende. eller inte, ,men iaf, kunde varit värre, kunde haft cancer eller någon obotlig sjukdom. Vem vet inte du vem vet inte jag vi vet inget idag men mer imorn. Kramar om Sofia