hjärnan går på högvarv 24h/dygn dag, vecka, månad år, osv, sover typ några timmar varje natt. Oroar mig för framtidens beredskap, just nu är CSN det största av det största problemet. Måste få studiestöd, för att få ihop till Hyran och räkningarna annars står jag där på bar backe. Inte nog med att man har personliga skulder så det räcker och blir över. Snart är man väll ett fall för lyxfällan. Anmäll mig innan jag blir en fara för din bank, nej men nästan.

av det framtida jag, får panikångest allt oftare, svårt att andas, som ett tryck, eller du vet när man lyfter skivstång, med massa kilo, som en sådan över bröstet. Vill bara att allt ska ordna sig, bli bra igen. Pallar inte med denna stress, sover allt mindre och äter allt mer sällan, aptitlöshet. Maten smakar skit. Går inte, kan inte, vad ska jag göra....????

Känns inte som detl.Har gråtit mig till huvudverk i dag, men det känns ändå som jag har massa gråt kvar i bröstet. Konstigt men sannt.

varför vill inget gå min väg. Trött på att alltid stöta på motstånd,, varför kan inget vara enkelt någon gång?? om man bara kunde få vara i det enkla och oomöjliga, vara den man är och ändå få det enkelt för sig. Vill så komma in på kursen. Men vad kan jag göra inget, vill vill vill. Gråten är nära och även fast jag gråter lite så känns det inte bättre..

dumma bankomat, skit, skulle ta ut pengar, slog min kod, för att ta ut pengar, tryckte på avbryt, kortet åkte ut, satte in kortet igen, slog min kod, och kom fram till då man ska klicka in antal kronor man ska hämta ut. Då står det att banken har tagit kortet, arg som ett bi kommer hem och ringer upp kundservice som säger att jag ska kontakta mitt BANKKONTOR! klockan är ju över 15 och bankkontoret stänger 15, FAN oxå. Nu kan jag ju inte hämta ut pengar, och åka och kolla på visningen, som jag hade tänk på måndag kl 10. Arger som tusan. :@ inte rättvist :'( att allt ska drabba en person, som redan ligger i underläge.

blir trötter på att fok trackas ner och säger att dem inte kan sjunga, alla kan sjunga. LÅt det ljuda, själv kan jag inte leva utan musik eller att inte få sjunga.

och har några skäl till detta:

1. har börjat på terapi här, kan inte avsluta innan jag ens börjat.

2. har läkare här, tar tid och börja om på ny kula.

3. rfsl har precis betalat avgiften för detta året

4. har skola här och jag måste helt enkelt komma in.

5. har börjat på Rus.

6. har precis lärt känna lite shyssta människor här, och om man känner till mig så vet man att, för mig och etablera nya kontakter inte är helt lätt.  

så otroligt när man inte har eller kan kontrollera eller på något sett påverka utgången, reserv, vad 17 skulle det vara bra för?? får ju vänta ut alla andra som ska bestämma sig först om dem kanske vill gå kursen, och efter det kanske jag blir antagen... HM typiskt oxå. och om jag inte kommer in så lägger jag mig antingen framför tåget, eller det enklaste settet vräkerut mig från fönstret,( bor på 4:e våningen) i hopp om att klara mig och få komma in på psyket isf. "inte lätt när det är svårt och man är liten och kåt"