eller är det bara på ytan eller lång, lång nere, i mitten av det man tror. Ibland känner jag att jag vill vara helften så stor och i bland vill jag vara dubbelt så liten. Förstå mig rätt men livet har en vändning på en halv sekund, och man hinner inte ofta med i vändningarna. Känner att jag vill vara både stor och liten, liten för att inte kunna förstå vad världen eller vad jag vill med mitt liv, och stor för att "kan själv!".  Som när dem flästa frågar "vad blir du när du blir stor?" Större visare och oftast klokare, visare och klokare har iofs samma betydelse men hoppas att jag får med ödmjukhet och kommer kunna leva med livet, istället för att jag lever. Kommer och tänka på medans jag skriver på en magnus Uggla låt:" Första gången du...", vet att låten inte heter så men kommer inte på det förrän jag lysssnar på den. men bra för att får en att tänka efter och vilja leva i nuet.