kan inte plugga längre mentalt och fysikt trött pallar inte stressen eller ens pressen av vad högskolan innebär. HAr inget sällskapsliv eller ens fritid orkar inte, helt utmattad.

Sorgsna ögon sorgsen själ. Ont i kropp ont i själ, men varför skulle jag inte ha det, sår på hjärta som smärtar. Är som en stjärna långt bort i nattens mörker, som ingen kan ta eller ens förstå. Saknad och ensam het, som en ensam måne som seglar på jordens himlavarv. saknar förståelse och vänlighet. låt mig slippa, låt mig slippa, känna ängslas, oroas. VILL Bara ha en vän eller någon som kan förstå mig!

som en skugga i natten som en stjärna bland tusen stjärnor som en kristall av alla smaragder, syns inte, syns inte, orka orka, men fnns jag är jag? tror jag på livet? inte då? tror jag på verkligheten? inte då. tror jag på samhörighet inte. Men vill, våga och kunna.

Ingen förstår hur dåligt jag mår ingen förstår min oro...