eller iaf vara ngn annan i alla fall ibland. Om man fick önska, då skulle jag vara allt jag inte är, framåt, modig, arbeta som ledsagare, ha massa vänner runt mig och ha en käresta som kunde förstå när "sofia leker livet inte har någon mening". Men allt detta har jag verkligen inte. Suck pust och stön. och det versta av allt är att jag försöker samtidigt att inte göra möjligheterna rättvisa, så dantastisk rädd för att det ska bli det dära toppenlivet jag önskar, låter sjukt kanske men så är det.