från mina rädslor, och mig själv ibland. Så ofantligt trött på alla gamla " regler" som jag satt upp för mig själv. Murar som inte ens jag själv kan bryta för,. just det jag är rädd. För att någon ska komma för nära och se att jag inte duger, även om jag själv, någonstans innerst inne vet det.

eller iaf vara ngn annan i alla fall ibland. Om man fick önska, då skulle jag vara allt jag inte är, framåt, modig, arbeta som ledsagare, ha massa vänner runt mig och ha en käresta som kunde förstå när "sofia leker livet inte har någon mening". Men allt detta har jag verkligen inte. Suck pust och stön. och det versta av allt är att jag försöker samtidigt att inte göra möjligheterna rättvisa, så dantastisk rädd för att det ska bli det dära toppenlivet jag önskar, låter sjukt kanske men så är det.

jag känner det i hela kroppen och vill så mycket att det känns underbart. Detta år ska inte kontrollen eller min rädsla styra, följa impulsen till fullo och inte tänka, tänk om, vill ha den bästa självkänslan och självförtroendet och självbilden som finns. Möta min rädsla med ett leende och gå andra hållet. Sopa bort alla jobbiga tankar och se dagen som den första p´å länge.

när jag vart i göteborg hos mina föräldrar så har jag mått piss minnen  som kommer upp till ytan som man inte vill kännas vid, typ 1steg framåt 2 tillbaka, blir samma person som jag var när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Ännu värre blir det när man träffar persone,r som man umgåts med tidigare och som får en att känna sig som en liten lort, ska hädanefter bara umgås med personer som får mig att känna mig lycklig.

Gillar inte vintern inte alls, snö och äckel blask, ser ut som en snögubbe bara man lämnar stugknuten, Dessutom gillar jag inte julen heller, kanske för att jag inte haft några genomkula jular, eller bara för att jag är jag, Vet inte.   .. nåja dessutom vet jag inte om jag för alltid kommer var ihop kopplad med terapin hoppas inte det, men jag gillar terapin välldigt mycket, bara väntilera massa gegga ut i tomma intet.

igår kändes allt frid och fröjd var på ett möte dessutom och det kändes verkligen jättekulatt träffa alla igen, inte ofta vi träffas pga, allas liv som spritter och far åt alla håll. Mitt liv, börjar oxå ta sin väg mot målet, ser inte målet iofs men vet att jag måste fortsätta att kämpa, stick istäv eller vad det heter, har glömt. Nåja idag har det väll känts sådär börja toppen, med att jag ringde ett samtal, Yeay jag, som hatar att ringa samtal av alla det slag. KLara av det alla fall, Klapp på axeln och plus i kanten. För självkänslan iaf. Måst bara nå toppen nu, vill må bra, tänk bara att när du mår som sämst att känna att något i dig själv duger i alla fall. LÄngtar och hoppas att jag kan få känna mig lycklig och välmående. Bara ta mina ushliga tabletter med ett leende. eller inte, ,men iaf, kunde varit värre, kunde haft cancer eller någon obotlig sjukdom. Vem vet inte du vem vet inte jag vi vet inget idag men mer imorn. Kramar om Sofia

inte ofta man kan säga det men det känns så ända in i själen och märgen. Yeay!!!!!!!!!!!Sofia är:

Snygg

Omtänksam

fantastisk

impulsiv

attraktiv

Mysig

anorlunda

rolig

intressant

ansvarsfull

Härlig

envis

drivande

modig

alvarlig

nyfiken

märkte det idag t.ex jag kan göra mig, göras osynlig. Det är först när jag eller någon annan kallar på mig som jag träder in och blir synlig. Känns både jobbigt och bra. Bra för att jag kan isolera mig och gå in i min bubbla. Men just dålig för att jag går in i ett mönster som jag är van i när allt känns jobbigt, hemskt eller kanske läskigt.