så ofantligt orolig på hur jag ska klara denna sommaren men hoppas jag verkligen gör det, vill det, vill visa mig själv först och främst. Hoppas jag verkligen gör detta hoppas hoppas.

fri från alla jobbiga känslor, fri från mitt eget fängelse jag skapar, fri från alla rädslor jag tror eller snarare har. Våga vara istället för att hela tiden " tänk om" . Om man bara ville eller kunde, vet att jag kan men ändå stort steg att våga eller kunna förlita sig på sin inre styrka, och bara njuta av vad livet har att erbjuda.

skapar en balans och gör mig till vem jag är, är på något sett nu i alla fall, stolt över mitt förflutna. Låter konstigt och jag ska förklara, det förflutna, det jag gått igenom, tyckte jag först var en hemsk "dröm" och hoppades komma i från det. Men på senare tid ser jag på det förflutna med andra ögon, kan se att det oxå gör mig starkare och har en förståelse för vissa saker, t.ex har inte så stor fixering av utseende när jag träffar nya människor, utan den inre styrkan och hur man är. Dessutom vill jag bli lyckligare i mitt liv, och hur ska jag kunna bli det om jag inte tar och vinner mitt förflutna med kärlek, alltså önskar dem som gjort mig illa, då, ett underbart liv med kärlek.

svacka igen eller vad? Igen och igen kommer och går ifs men men, förstår vad jag ,menar. Tappar lust för saker jag tidigare fattat stort tycke för. vet inte varför men så är det, konstigt men sant..... jag tror detta eller snarare hoppas det inte är och förblir så, utan snarare är en typiskt fas jag brukar gå i genom

även för mig, har aldrig vart i hop, aldrig kysst, smekt eller en hånglat haft sex, vet inte hur man har sex, kan ingen av alla dessa ställningar och formationer. Har aldrig ens vart kär inte nu när jag tänker efter, kanske det bara var att jag behövde typ av " kärlek" och kände att jag fick gensavr men fick det aldrig. i brist på kärlek tror jag att man tror sig finna det men det tar tid även för en sån som jag ;) 

två nätter i rad har jag haft samma dröm, bli inlagd på sluten vård, vet inte varför detta händer, men så är det. Kanske en rädsla jag har eller en verklighet  som komma skall. Hoppas verkligheten inte är så, som jag beskriver, vill verkligen inte detta, men om det händer så händer det.

eller liknande i alla fall så måste det vara i alla fall om ingen vill vara nära, eller lära känna mig. För jag är så fet ful och jävla äckligt äcklig. vad kan det annars vara, försöker och försöker igen att bygga upp någon typ av kontakt, men får inget gensvar. Eller är det bara för att jag är konstig är ett uFo från en annan planet som ni inte örstår, SVARA MIG! varför varför VARFÖR!!!!!!!!!!!!!?

skit samma vad jag har på mig eller vad jag gör ser och mår skit i alla fall, hatar mitt utseende och allt vill bara ta bort det